Vad tiden har skenat iväg. Förra gången då jag skrev om mina tankar var i slutet av januari och nu är vi långt inne i april. Mycket har hänt under några månader. Först kommer jag att tänka på det tunga och svåra beslutet om att dra in Porlammin yläaste, där undervisningen upphör efter denna vår och fr.o.m. hösten och framåt går finskspråkiga högstadieelever från Lappträsk i Elimäen yläkoulu. Beslutet var tungt för alla lappträskbor, men jag tror, att våra elever trivs i Elimä och snart kan vi också gå vidare från denna chock. I Porlammin lukio kommer en liten grupp på cirka 10 elever att slutföra sina studier och gymnasiet kommer så som det nu ser ut att dras in först fr.o.m. hösten nästa år. På detta sätt kan vi trygga att alla nuvarande elever har goda möjligheter att slutföra sina gymnasiestudier.
Inom arbetsfältet under pågående vår finns det som tur är mera positiva än negativa faktorer. På mina företagsbesök har jag till min glädje märkt, att det i vår kommun finns flera företag, vilka har framtidstro och vilja att expandera. Även tv-nyheterna på Svenska Yle har märkt samma sak eftersom nyheterna förra veckan gällde procenten arbetslösa, som i Lappträsk avvikande från övriga Östra Nyland, visade sjunkande tendens och en bidragande orsak till det var den starka företagsverksamheten i vår kommun. Jag har nu besökt sju lokala företag och tänker även fortsätta med företagsbesöken under våren.
Kommundirektörens byabesök slutfördes förra veckan. Jag besökte sju byar och i alla byakvällar var cirka 15-30 kommuninvånare närvarande. Flesta deltagarna fanns på besöket i Harsböle-Labby, trots att invånarantalet i byarna är bland de lägsta. Kvällarna var lärorika för kommundirektören, men även angenäma bekantningsmöjligheter med byarna och människorna. Jag måste konstatera, att det bor aktiva och humoristiska människor i våra byar – helt enkelt ett bussigt gäng.
Under byabesöken diskuterades mest om kommunsammanslagningen, skolfrågor, kommunens ekonomi, vägnätets skick, marknadsföringen av kommunen och evenemang i byarna. En lindrig överraskning var att observera hur mycket det sker saker och ting i byarna och jag tror att jag kan t.o.m. säga ”trots kommunen”. Kimoböle, Lindkoski, Hindersby och Harsböle-Labby är goda exempel på att fastän byarna inte längre har kommunal service är byarna fortfarande mycket livskraftiga. Slutligen är det dock människorna som gör byn och hämtar verksamhet till samhället.
Förstås tog man under byakvällarna främst upp vägarnas skick. Eftersom man är tvungen att köra efter servicen, skulle det vara rimligt, att ens vägarna skulle vara i rimligt skick. Flera vägar förvaltas av NTM-centralen och därför beslöt kommunstyrelsen att skicka en skriftlig fråga till NTM-centralen om hur dagliga trafiken och säkerheten kan tryggas på vägarna i området. Hoppas, att man skulle hitta andra lösningar än att sänka hastighetsbegränsningarna, såsom man i NTM-centralen beslöt förra veckan för Lovisavägens del.
Under våren har kommunen förhandlat med Lovisa om överföring av kommunens äldreomsorg till samarbetsområdet, där man redan sköter om kommunens övriga social- och hälsovårdstjänster. Avsikten är att de äldre fortfarande i huvudsak sköts i Lappträsk, men personalen överförs till Lovisas tjänst och man tar i bruk bl.a. de elektroniska system som Lovisa har i bruk. Det är utmanande för en liten kommun att ordna fungerande tjänster inom äldreomsorgen eftersom det är utmanande att få vikarier, resurserna är små och att hänga med i tekniska utvecklingen skulle kosta en förmögenhet. Överföringen skulle vara väldigt förnuftigt, man ska bara trygga, att servicen inte blir sämre ur kundernas synvinkel. Beslut om överföringen fattas av kommunfullmäktige i juni.
Allt som allt är läget inom social- och hälsovården rätt förvirrat. En söndag presenterades en sote-strukturreform, som grundar sig på fem specialansvarsområden. Man övertygade starkt, att närservicen kommer att tryggas, men man berättade inte vad det i praktiken innebär.
Kostnadsfördelningen grundar sig på berättelser, vilka noggrannare inte var fastställda. Det har inte ens gjorts några provkalkyler om modellen och kommundirektörerna i Östra Nyland beställde teoretiska kalkyler av ekonomiexperter. Vi blev förbryllade då vi såg resultatet av kalkylen. Kommunerna i Östra Nyland skulle vara tvungna att betala t.o.m. 9-15 miljoner euro mera än nu av sote-avgifterna, Lappträsk kanske t.o.m. 700 000 euro. Däremot skulle stora centrala städer vinna, t.ex. Helsingfors upptill 130 miljoner euro. Jag tror inte, att man med en dylik kostnadsstruktur skulle kunna trygga nuvarande service i glesbygden. Största problemet med modellen är, att den straffar de kommuner, som har producerat sote-tjänsterna lönsamt och belönar kommuner med tung kostnadsstruktur. På detta sätt sporrar man åtminstone inte att effektivisera verksamheten eller att öka verksamhet i förebyggande syfte. Kommunens roll i en modell, som grundar sig på nya specialansvarsområden, är ännu oklar. I värsta fall har kommunerna rollen som producent och betalare, men makten går till samkommunerna. Inte heller det stöder verksamhetsförutsättningarna i en liten kommun.
Lappträsk deltar i två sammanslagningsutredningar och sote-reformen har ställt även sammanslagningsutredningarna i nytt ljus. Kommundirektörerna i Östra Nyland har beslutat föreslå, att tidtabellen för utredningen förlängs en aning för att man skulle se åt vilket håll sote-frågorna utvecklas. Vi får se vad som komma skall. Den svåra situationen för mindre kommuner ökar bl.a. med statsandelsreformen och Lappträsk skulle gå miste om cirka 400 000 euro. Således är vi ett ansträngt läge.
I Lappträsk har man beslutat utveckla serviceproduktionen och servicenätet genom att detta år uppgöra planer för serviceproduktion och planer för servicenätet. Först uppgörs planen för serviceproduktionen, där man beslutar vilka serviceformer kommunen i fortsättningen har och hur de produceras. Avsikten är att planen som siktar till år 2020 godkänns av fullmäktige i juni. På hösten beslutar man om servicenätet d.v.s. på vilka områden och i vilka fastigheter servicen produceras.
Planen för serviceproduktionen har behandlats redan i fullmäktiges aftonskola, utvecklingssektionen och kommunstyrelsen. Följande skede är aftonskolor för varje sektor och därefter fullmäktiges preliminära behandling. Frågor om kommuninvånarnas och kundernas åsikter ställs i maj.
I planen för serviceproduktionen fastställs även servicens kvalitetsfaktorer. Kvalitetsarbetet inleddes med kvalitetseftermiddagar, som jag höll med personalen. I sex olika kvalitetseftermiddagar definierade vi vilka olika åsikter det finns om kommunens service. Det var fint att träffa nästan hela personalen i kommunen vid dessa eftermiddagar och märka hur bra kvalitet det är på arbetet som görs i vår kommun.
Vi har många goda sidor i vår kommun och jag önskar att vi bättre än tidigare kan lyfta fram det. Människorna har det bra i Lappträsk – från vaggan till graven.
Förutom ovanstående har våren även medfört olika typer av arbetsuppgifter från företagsbesök till förnyande av kommunens webbplats. Inom privatlivet har tumulten varit minst lika stor som inom kommunsektorn. Största överraskningen var den väntade nyheten om att familjen utökas med en baby, jag själv, min man och även många andra blev verkligen överraskade. Jag skulle inte genast vilja bli mammaledig från tjänsten som kommundirektör, men vissa faktorer i livet kan inte bindas vid tidtabeller – bra så! Hoppas att väntetiden går bra och en ny lappträskbo föds i augusti-september. För min del kan jag således åtminstone säga att jag gör mitt allt för att kommunens invånarantal skulle öka.
Trevlig fortsättning på våren till er alla!
Tiina Heikka
Kommundirektör
